Sojaodlingens baksidor
Publicerat den
Sedan 1970-talet har svenskarnas matvanor förändrats drastiskt, framför allt äter vi fler animalieprodukter. I början av 1900-talet åt varje människa i genomsnitt 55 kg kött per år. Idag äter vi i genomsnitt 85 kg kött per person och år. Detta beror bland annat på att vi har råd nu, eftersom priset på animalieprodukter har minskat med i genomsnitt 30%. Detta har möjliggjorts genom effektiviseringar inom djuruppfödningen genom att göra djurens kroppar så snabbväxande och produktiva som möjligt, vilket ändrat mjölk-, ägg- och köttproduktionen i grunden.
Att detta har kunnat genomföras beror till stor del på den proteinrika sojabönan, som idag finns i mängder av produkter samt tjänar som djurfoder. 2009 producerades över 222 miljoner ton soja i världen, 33 kilo soja per person och år utslaget på hela jordens befolkning, vilket i princip motsvarar dagsbehovet av protein för en vuxen människa. Om sojan kombineras med bröd, pasta eller ris kan den helt ersätta kött och fisk som proteinkälla.
Faktum är dock att knappt 2 av 10 sojabönor direkt går till människoföda; resten blir till kraftfoder till djur.
Sedan början av 1990-talet har användningen av sojahaltigt kraftfoder i Sverige ökat snabbt. Idag går nästan 300 000 ton soja åt inom djuruppfödningen. Utan soja skulle djuren växa långsammare och ge betydligt mindre kött, ägg och mjölk.
Vad är då så problematiskt med detta?
Kombinationen av stora markarealer, billig arbetskraft och det gynnsamma klimatet har gjort Brasilien till världens näst största producent och exportör av soja (efter USA). För 30 år sedan bredde Cerradoskogen, en av de mest artrika tropiska skogarna, ut sig där. För att skapa rum för sojaproduktionen bekämpade man skogen genom att kalka och konstgödsla och idag återstår bara hälften av Cerradoskogens ursprungliga yta; där den andra halvan en gång bredde ut sig växer nu istället soja.
När sojan är färdig för skörd sprutas bekämpningsmedlet parakvat över sojan för att snabba på skövlingsprocessen (sojabönans hölje dör och torkar vilket gör det lättare att få ut bönan). Parakvat är ett oerhört giftigt medel som dödar allt i sin väg, inte bara ogräs - även växter och djur. Döds- och sjukdomsfall orsakade av bekämpningsmedel i Brasilien är vanligt förekommande. Många av dem skadar nervsystemet, är cancerframkallande samt förstör djurens förmåga till reproduktion. Rester av bekämpningsmedlet har funnits bland annat i blodet på fåglar, i mjölken på ammande kvinnor och i regnvattnet. I områden med stor sojaproduktion kan man se kraftiga ökningar i kroniska sjukdomar, cancer och missbildningar.
Användningen av bekämpningsmedel är enorm, framför allt inom sojaproduktionen. Hälften av alla bekämpningsmedel i Brasilien går till sojaproduktion. För att klara bekämpningsmedlen har sojabönan genmodifierats. Ett annat bekämpningsmedel, glyfosat, har gjort ogräs resistenta, vilket tvingat odlarna att använda starkare bekämpningsmedel, bland annat parakvat. Den genmodifierade sojan säljs av samma företag som säljer bekämpningsmedlen vilket tvingar in odlarna i en ond cirkel. Något väldigt problematiskt är just hur de genmodifierade plantorna sprider sig och slår ut naturliga växter i kringliggande natur och ekologiska odlingar. Genmodifierade arter som kommer i kontakt med den naturliga floran kan rubba ekosystemet och få förödande konsekvenser för det naturliga artlivet.
Parakvat har varit förbjudet i Sverige sedan 1983. Trots medvetenheten om farorna med detta och andra bekämpningsmedel ökar användningen utomlands. Stora mängder brasiliansk soja (besprutad med bla parakvat) köps dock ändå in till Sverige årligen, för att bli till djurfoder. I Sverige är det Lantmännen som står fär två tredjedelar av sojaimporten, nästan 200 000 ton/år.
Kortfattat kan man säga att..
..sojaodlingen i Brasilien bidrar till avskövling av skogar vilket innebär stora utsläpp av växthusgaser och förlust av biologisk mångfald. Sojaplantagen (på vilka slavarbete förövrigt fortfarande förekommer) växer dessutom på ursprungsbefolkningarnas mark och hotar deras tillgång till mat och rent vatten.
När vi handlar icke-ekologiskt kött (med mera) stöder vi den industrin.
Det finns alltså många skäl att fundera kring huruvida sojaindustrin är något man vill gynna. Viktigt att tänka på är att ju mer icke-ekologiskt kött som konsumeras, desto mer stöds den brasilianska sojaindustrin. Ekvationen är enkel: ju mer kött och soja, desto mindre regnskog (vilket innebär mer bekämpningmedel, färre arter och skador hos lokalbefolkningen och så vidare; listan över negativa konsekvenser kan göras lång). Varje år försvinner i Brasilien regnskog och savann utav en yta stor som Halland, Blekinge och Skåne tillsammans. Sedan 90-talet har ett område stort som Storbritannien huggits ned i brasiliens regnskog. Det har inneburit förödande konsekvenser för mängder av djur- och växtarter.
En lösning på problemet skulle vara att importörer nekar exportörer som använder sig utav bekämpningsmedel, utan iställt ställer krav på varorna, även om det skulle innebära att priserna höjs. Konsumenterna kan hjälpa importörerna genom att utnyttja sin konsumentmakt, inte låta sig frestas av låga priser och - om man nu vill äta kött - vara beredd att betala lite mer för ett ekologiskt producerat alternativ. Kött som dessutom är KRAV-märkt är givetvis ännu bättre. Kanske ändå att föredra: skippa biffen då och då och köra på ett vegetariskt alternativ. Helt enkelt, dra sitt strå till stacken för att inte stödja den icke-ekologiska sojaindustrin.
Vegetarianer och veganer som konsumerar mycket soja bör leta upp ekologiska sojaprodukter. Veganlife är en internetbutik som säljer många ekologiska sojaprodukter, se http://www.veganlife.se/category.html/sojaprodukter. Bor man i Jönköping kan man även kolla in butiken Bikupan: http://bikupan.org/. Mathem.se säljer en hel del ekologiska varor, även sojaprodukter: http://www.mathem.se/varor/ekologiska-varor. Se gärna vad din lokala matbutik erbjuder vad gäller ekologiska sojaalternativ.
En positiv nyhet som publicerats via Sveriges Tekniska Forskningsinstitut är att JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, kommit fram till att det faktiskt är fullt möjligt att odla sojabönor med hög proteinhalt i Sverige. Detta skulle enligt JTI minska behovet av importerad soja som besprutats med bekämpningsmedel och ofta är genmodifierad. De bönsorter man idag har är “ultrahärdiga GMO-fria sorter från Kanada som på ett helt annat sätt lämpar sig för svensk odling” och skiljer sig därmed från de bönsorter som tidigare, utan framgång, testats för svensk odling. Några uppgifter om när odlingarna på allvar planeras att dra igång framkommer inte av rapporten, men att forskning bedrivs inom området innebär ett steg i rätt riktning!
Att detta har kunnat genomföras beror till stor del på den proteinrika sojabönan, som idag finns i mängder av produkter samt tjänar som djurfoder. 2009 producerades över 222 miljoner ton soja i världen, 33 kilo soja per person och år utslaget på hela jordens befolkning, vilket i princip motsvarar dagsbehovet av protein för en vuxen människa. Om sojan kombineras med bröd, pasta eller ris kan den helt ersätta kött och fisk som proteinkälla.
Faktum är dock att knappt 2 av 10 sojabönor direkt går till människoföda; resten blir till kraftfoder till djur.
Sedan början av 1990-talet har användningen av sojahaltigt kraftfoder i Sverige ökat snabbt. Idag går nästan 300 000 ton soja åt inom djuruppfödningen. Utan soja skulle djuren växa långsammare och ge betydligt mindre kött, ägg och mjölk.
Vad är då så problematiskt med detta?
Kombinationen av stora markarealer, billig arbetskraft och det gynnsamma klimatet har gjort Brasilien till världens näst största producent och exportör av soja (efter USA). För 30 år sedan bredde Cerradoskogen, en av de mest artrika tropiska skogarna, ut sig där. För att skapa rum för sojaproduktionen bekämpade man skogen genom att kalka och konstgödsla och idag återstår bara hälften av Cerradoskogens ursprungliga yta; där den andra halvan en gång bredde ut sig växer nu istället soja.
När sojan är färdig för skörd sprutas bekämpningsmedlet parakvat över sojan för att snabba på skövlingsprocessen (sojabönans hölje dör och torkar vilket gör det lättare att få ut bönan). Parakvat är ett oerhört giftigt medel som dödar allt i sin väg, inte bara ogräs - även växter och djur. Döds- och sjukdomsfall orsakade av bekämpningsmedel i Brasilien är vanligt förekommande. Många av dem skadar nervsystemet, är cancerframkallande samt förstör djurens förmåga till reproduktion. Rester av bekämpningsmedlet har funnits bland annat i blodet på fåglar, i mjölken på ammande kvinnor och i regnvattnet. I områden med stor sojaproduktion kan man se kraftiga ökningar i kroniska sjukdomar, cancer och missbildningar.
Användningen av bekämpningsmedel är enorm, framför allt inom sojaproduktionen. Hälften av alla bekämpningsmedel i Brasilien går till sojaproduktion. För att klara bekämpningsmedlen har sojabönan genmodifierats. Ett annat bekämpningsmedel, glyfosat, har gjort ogräs resistenta, vilket tvingat odlarna att använda starkare bekämpningsmedel, bland annat parakvat. Den genmodifierade sojan säljs av samma företag som säljer bekämpningsmedlen vilket tvingar in odlarna i en ond cirkel. Något väldigt problematiskt är just hur de genmodifierade plantorna sprider sig och slår ut naturliga växter i kringliggande natur och ekologiska odlingar. Genmodifierade arter som kommer i kontakt med den naturliga floran kan rubba ekosystemet och få förödande konsekvenser för det naturliga artlivet.
Parakvat har varit förbjudet i Sverige sedan 1983. Trots medvetenheten om farorna med detta och andra bekämpningsmedel ökar användningen utomlands. Stora mängder brasiliansk soja (besprutad med bla parakvat) köps dock ändå in till Sverige årligen, för att bli till djurfoder. I Sverige är det Lantmännen som står fär två tredjedelar av sojaimporten, nästan 200 000 ton/år.
Kortfattat kan man säga att..
..sojaodlingen i Brasilien bidrar till avskövling av skogar vilket innebär stora utsläpp av växthusgaser och förlust av biologisk mångfald. Sojaplantagen (på vilka slavarbete förövrigt fortfarande förekommer) växer dessutom på ursprungsbefolkningarnas mark och hotar deras tillgång till mat och rent vatten.
När vi handlar icke-ekologiskt kött (med mera) stöder vi den industrin.
Det finns alltså många skäl att fundera kring huruvida sojaindustrin är något man vill gynna. Viktigt att tänka på är att ju mer icke-ekologiskt kött som konsumeras, desto mer stöds den brasilianska sojaindustrin. Ekvationen är enkel: ju mer kött och soja, desto mindre regnskog (vilket innebär mer bekämpningmedel, färre arter och skador hos lokalbefolkningen och så vidare; listan över negativa konsekvenser kan göras lång). Varje år försvinner i Brasilien regnskog och savann utav en yta stor som Halland, Blekinge och Skåne tillsammans. Sedan 90-talet har ett område stort som Storbritannien huggits ned i brasiliens regnskog. Det har inneburit förödande konsekvenser för mängder av djur- och växtarter.
En lösning på problemet skulle vara att importörer nekar exportörer som använder sig utav bekämpningsmedel, utan iställt ställer krav på varorna, även om det skulle innebära att priserna höjs. Konsumenterna kan hjälpa importörerna genom att utnyttja sin konsumentmakt, inte låta sig frestas av låga priser och - om man nu vill äta kött - vara beredd att betala lite mer för ett ekologiskt producerat alternativ. Kött som dessutom är KRAV-märkt är givetvis ännu bättre. Kanske ändå att föredra: skippa biffen då och då och köra på ett vegetariskt alternativ. Helt enkelt, dra sitt strå till stacken för att inte stödja den icke-ekologiska sojaindustrin.
Vegetarianer och veganer som konsumerar mycket soja bör leta upp ekologiska sojaprodukter. Veganlife är en internetbutik som säljer många ekologiska sojaprodukter, se http://www.veganlife.se/category.html/sojaprodukter. Bor man i Jönköping kan man även kolla in butiken Bikupan: http://bikupan.org/. Mathem.se säljer en hel del ekologiska varor, även sojaprodukter: http://www.mathem.se/varor/ekologiska-varor. Se gärna vad din lokala matbutik erbjuder vad gäller ekologiska sojaalternativ.
En positiv nyhet som publicerats via Sveriges Tekniska Forskningsinstitut är att JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, kommit fram till att det faktiskt är fullt möjligt att odla sojabönor med hög proteinhalt i Sverige. Detta skulle enligt JTI minska behovet av importerad soja som besprutats med bekämpningsmedel och ofta är genmodifierad. De bönsorter man idag har är “ultrahärdiga GMO-fria sorter från Kanada som på ett helt annat sätt lämpar sig för svensk odling” och skiljer sig därmed från de bönsorter som tidigare, utan framgång, testats för svensk odling. Några uppgifter om när odlingarna på allvar planeras att dra igång framkommer inte av rapporten, men att forskning bedrivs inom området innebär ett steg i rätt riktning!
Tillsammans kan vi göra skillnad!
/Isabelle
Källor/läs mer:
Olofsson, Malin och Öhman, Daniel (2011). Matens Pris - Boken som matindustrin inte vill att du ska läsa. Förlag Månpocket.
http://latinamerikagrupperna.se/sv/mer-kott-och-soja-mindre-regnskog
Rapport från jordbruksverket av Christel Cederberg och Thomas Angervall SIK, Institutet för Livsmedel och Bioteknik, 2012: http://goo.gl/6VzA8V
http://www.swedwatch.org/sv/rapporter/fler-maste-engagera-sig-hallbar-soja#sthash.jXmJ9ELd.dpuf
Rapport från Sveriges Tekniska Forskningsinstitut: http://www.sp.se/sv/press/news/Sidor/20100304-2.aspx
Läs mer om parakvat
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-agera-mot-parakvat_5878557.svd
Läs mer om soja
http://www.wwf.se/vrt-arbete/ekologiska-fotavtryck/palmolja-soja-och-frndrade-marknader/1551375-soja-en-viktig-proteinklla
Kolla in sökmotorn Ecosia, “a search engine that donates 80% of its income to a tree planting program in Brazil”.
http://www.ecosia.org/
